Hemma igen efter en vecka på Cypern – norra delen som inte är ett “land”, men inte riktigt något annat heller, de är erkända bara av Turkiet. Skamlös tur med vädret, sol och 25 grader hela tiden. Ganska påfrestande program, men lyckligtvis hade vi en utmärkt cypriotisk reseledare. Nedan en bildkavalkad:
Utsikten från hotellfönstret i Famagusta vid sextiden på morgonen när solen gick upp.
Golden Beach, normalt befolkad av medelhavets havssköldpaddor som lägger sina ägg på samma sätt som kollegerna på Galapagosöarna. Dessa är lite mindre, men kan väga över 100 kilo.
Kreativ byxdisplay!
Och kreativt bruk av paraplyer i Nicosia.
Efter tre nätter i Famagusta flyttade vi till Kyrenia (Girne på turkiska). Hotellet var i och för sig bra, men vår lägenhet råkade vara unken och fuktskadad, med heltäckande matta. Det kunde man leva med, men inte rörläggarens arbetsresultat:
Raka rör utan vattenlås, och omöjligt att stänga proppen i lavoaren. Men skam den som ger sig!
En duschmössa med vatten i, och en plastpåse i översvämningshålet höll avgrundslukten på avstånd!
Nedan hamnen i Kyrenia, med fästning från 700-talet till höger. Den runda byggnaden i mitten är kättingtornet – man kunde stänga hela hamnen med en kätting över inloppet, lika som de gjorde med Gyllene Hornet i Konstantinopel. Längre ned syns taxen Max hälsa på lejonkungen.
Ovan illustreras nyttan med en “annorlunda” restaurang. Den låg på en avsats en trappa upp, och fylldes till brädden innan de vanliga krogarna på gatunivå sett röken av några gäster. 75-årsfisken var god. (Bloggarens 75-årsdag, inte fiskens!)
Vår guide predikade mycket om hur han skulle önska Cypern återförenad igen. Det tror jag inte kommer att ske, åtminstone inte så länge man kör med statyer av Ataturk, flagga som liknar den turkiska, och plakat som detta:
Det undandrar sig mitt bedömande vad texten betyder, men det ser inte neutralt ut. Det här är nog en av de konflikter där bägge parterna har lika orätt. (Eller rätt?)
Funderingar om världens gång 