Fejsboken

tog jag adjö av, eftersom det bjuder mej emot att varje gång kvittera att jag nog godkänner deras jädrans villkor! Dessutom har jag, efter den inledande entusiasmen, inte på åratal brytt mej om att göra nya inlägg, ge tummar upp eller kommentera andras inlägg. (Diskussioner kunde man, med det här tillnamnet, ändå inte ostraffat delta i). Reklamflödet, eller mängden av ”kattvideor” eller motsvarande blev också allt mer irriterande med tiden. För säkerhets skull tog jag för länge sedan bort mitt födelsedatum från mina data, på så sätt slipper man tacka för lyckönskningar av folk som annars inte har en aning om när man firar sin födelsedag!

Det visade sig vara besvärligare än väntat att avsluta kontot helt och hållet, men det lyckades till slut!

Twitter/X, Instagram och Whattsapp har jag tillsvidare klarat mej utan – redan för åratal sedan klarnade det att Twitter (åtminstone i diskussioner om klimatet) bara ledde till gräl och blockeringar av dem som hade ”fel” åsikt. (Man kunde ju ta del av diskussionskedjor som folk publicerade, utan att själv vara abonnent)

Yngre läsare tar väl det här inlägget som ett definitivt bevis på att gubben nu snöat in totalt. Till detta säger jag bara: be my guest!

Det är (och förblir) en gåta för mej hur det överhuvudtaget går att påverka folk genom sociala medier – vem f-n inhämtar sina nyheter via Fejsboken eller Twitter – eller, ännu värre, av nån influerare? Jag minns någon fransk koncernchef som inte ens lyssnade på nyheter i radio eller TV, eftersom han visste att händer det något så stort att jag behöver veta det, får jag nog höra om saken. Detta i bjärt kontrast till den bekant som lyssnade på BBC:s radionyheter varje morgon för att säkert vara först och veta mer än andra!

Å andra sidan kanske eder bloggare är lite paranoid – han vill absolut läsa sin tidning som ”näköislehti” (vad månne det heter på svenska?) för att själv få välja vad han läser eller hoppar över – allt nyhetsflöde är ju annars dikterat av hur många töntar som klickat på rubrikerna! (Åtminstone att döma av Hesaris ”uusimmat” (nyaste nyheter) där ordningsföljeden under dagens lopp tycks förändras (enligt popularitet?))

Och det här måste väl klassificeras som äkta drive-by shooting?

This entry was posted in Drive-by, HBL, Helsingin Sanomat, Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Fejsboken

  1. Pingback: Quod licet Jovi | Funderingar om världens gång

  2. Pingback: Funderingar om bubblor | Funderingar om världens gång

Leave a comment